Tankar om jobb och livet
På sista tiden har jag börjat ha mycket tankar om framtiden och hur livet är och har blivit. Båda jag och D är i någon sorts gråzon mellan studier/jobb/arbetslöshet. Vi har båda valt utbildningar för att vi vill på något sätt göra planeten till en bättre plats att leva på. Men att hitta ett arbete som har dem kopplingarna i en mellanstor stad är inte så lätt, men även om man säger att man gärna vill ha ett arbete som känns meningsfullt för en själv och som är utvecklande så är inte det det lättaste heller.
Även om jobben finns så finns det också en massa sökande på samma jobb och har man fel studieprofil så är en intervju att glömma även om man är fullt kvalificerad för uppgiften. Man kan också hamna i den roliga positionen att man får ett jobb under en tid som t.ex projekt anställd där man kan ha en ansvarsroll som sedan gör att man blir "överkvalificerad" för många jobb och att arbetsgivaren förmodligen tänker att här blir h*n nog inte kvar länge, med meningen att personen vill ha en högre befattning. Men problemet är då lätt att man blir överkvalificerad för många jobb, men man har fortfarande fel profil för dem högre befattningar som söks och man hamnar mellan stolarna och bli helt utan arbete. För hur kan det annars komma sig att en välutbildad man i 30-års åldern , med arbetsliverfaranhet och projektledarerfarenhet inte får komma på en enda intervju ? Visst fel inriktning på studierna, MEN med uppenbar kapacitet att bryta sig loss från det och använda sin kunskap till att lära sig nytt. HUR många tjänster ska man söka för att få komma på en intervju?
Handlar allt idag om kontakter ? Jag tror det. Har man inte dem rätta kontakterna kommer man aldrig ens till intervjun om man inte hunnit bygga upp en gedigen arbetslivserfarenhet med många referenser, men hur når man dit ?
Min gråzon är denna: Kämpar för att bli klar med studierna, medan jag jobbar halvtid och hämtar tidigt på dagis. För att ha någon chans måste jag ta körkort och problemet är inte att jag inte kan för jag KAN, men tiden vill aldrig räcka till och för att komma frammåt behövs tid. Att komma in i studierna några korta timmar ett par dagar i veckan är inte det lättaste. Jag har bara några ynka poäng kvar och så examensarbete, som bara det är svårt nog att hitta. Jag vill ju göra mitt examensarbete med något som tar mig någonstans, någonting som intresserar mig och som gärna ger mig någon referens från en arbetsplats som har med min utbildning att göra innan jag ger mig ut på arbetsmarknaden tuffa spelplan där det svåraste är att överhuvudtaget få vara med att spela.
Så här sitter vi, två högutbildade unga människor med småbarn och med en massa ambitioner och vilja, med två stora studieskulder och harvar med ströjobb som vi kunnat börja med för 10 år sedan. Frustrerande ? En gnutta...
Jag har åtminstone hittat min passion i ämnet ekotoxikologi och får jag kombinera det med den limnologi och miljörätt som jag har läst vore livet guld, Du känner inte någon som .....? ;-) I slutändan är man sin egen lyckas smed och man måste hålla fast vid sina drömmar även om jag till mitt eget stora förtret blir lite sotis när jag hör folk som "hittat" drömjobbet på en gång från utbildningen eller blivit utvalda som den mest attraktiva av 100 tals sökande... Någon gång ska det vara jag som får säga så ! *GARV*
Ok, slutdravlat för den här gången, nu ska jag plugga och komma till mitt mål !
Även om jobben finns så finns det också en massa sökande på samma jobb och har man fel studieprofil så är en intervju att glömma även om man är fullt kvalificerad för uppgiften. Man kan också hamna i den roliga positionen att man får ett jobb under en tid som t.ex projekt anställd där man kan ha en ansvarsroll som sedan gör att man blir "överkvalificerad" för många jobb och att arbetsgivaren förmodligen tänker att här blir h*n nog inte kvar länge, med meningen att personen vill ha en högre befattning. Men problemet är då lätt att man blir överkvalificerad för många jobb, men man har fortfarande fel profil för dem högre befattningar som söks och man hamnar mellan stolarna och bli helt utan arbete. För hur kan det annars komma sig att en välutbildad man i 30-års åldern , med arbetsliverfaranhet och projektledarerfarenhet inte får komma på en enda intervju ? Visst fel inriktning på studierna, MEN med uppenbar kapacitet att bryta sig loss från det och använda sin kunskap till att lära sig nytt. HUR många tjänster ska man söka för att få komma på en intervju?
Handlar allt idag om kontakter ? Jag tror det. Har man inte dem rätta kontakterna kommer man aldrig ens till intervjun om man inte hunnit bygga upp en gedigen arbetslivserfarenhet med många referenser, men hur når man dit ?
Min gråzon är denna: Kämpar för att bli klar med studierna, medan jag jobbar halvtid och hämtar tidigt på dagis. För att ha någon chans måste jag ta körkort och problemet är inte att jag inte kan för jag KAN, men tiden vill aldrig räcka till och för att komma frammåt behövs tid. Att komma in i studierna några korta timmar ett par dagar i veckan är inte det lättaste. Jag har bara några ynka poäng kvar och så examensarbete, som bara det är svårt nog att hitta. Jag vill ju göra mitt examensarbete med något som tar mig någonstans, någonting som intresserar mig och som gärna ger mig någon referens från en arbetsplats som har med min utbildning att göra innan jag ger mig ut på arbetsmarknaden tuffa spelplan där det svåraste är att överhuvudtaget få vara med att spela.
Så här sitter vi, två högutbildade unga människor med småbarn och med en massa ambitioner och vilja, med två stora studieskulder och harvar med ströjobb som vi kunnat börja med för 10 år sedan. Frustrerande ? En gnutta...
Jag har åtminstone hittat min passion i ämnet ekotoxikologi och får jag kombinera det med den limnologi och miljörätt som jag har läst vore livet guld, Du känner inte någon som .....? ;-) I slutändan är man sin egen lyckas smed och man måste hålla fast vid sina drömmar även om jag till mitt eget stora förtret blir lite sotis när jag hör folk som "hittat" drömjobbet på en gång från utbildningen eller blivit utvalda som den mest attraktiva av 100 tals sökande... Någon gång ska det vara jag som får säga så ! *GARV*
Ok, slutdravlat för den här gången, nu ska jag plugga och komma till mitt mål !
